God eftermiddag den här blåsiga onsdag.
Jag och Johanna höll på att blåsa iväg i stan för bara en stund sedan men vi klarade oss fint. Nu sitter jag hemma och ska vila upp mig lite.
Igår var vi de flesta hemma hos Vera och bjöds på god mat (vera jag menar det, det var jättegott) som vera hade lagat. Kvällen fortsatte i både glädje och en jobbig känsla. En tom känsla som på något sätt satte sig som en klump i magen. Ja två av mina kära vänner ska åka snart. Det känns extremt tungt.
Någon del av mig gör att jag inte kan gråta för att jag inte förstår det hela. Jag kan helt enkelt inte fatta.  Men när jag sitter nu här själv och tänker och skriver här så förstår jag vad jag kommer sakna i ett år.
Jag orkar inte riktigt skriva om det heller för det blir bara jobbigt och jag vet inte riktigt vad jag ska säga.  Det känns precis som en ångest över att tiden inte räcker till. Men man behöver gråta samtidigt som det är viktigt att njuta av varje glädje och stund man kan få! Kvällen igår var inte som alla andra det var något speciellt som kändes och det var vi alla medvetna om. Det är svårt och veta hur man ska ta tillvara på ett tillfälle som det men den var fylld av kärlek och tankar i massor.
Jag vet att jag älskar mina vänner!
Jag vill inte känna mig nere nu så nu slänger vi in en låt. Är ni med?…………..
Vår alldeles egna och kära Wing. Live version också som sjunger mamma mia. Sjung med nu! Jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller va tyst…det verkar ju seriöst ändå.